• Catarina Nordin

Gåsmamman 3




Varning för spoilers :)


Som jag saknat min älskade gås och nu är jag lite ledsen att säsong 3 är över och vi har tagit farväl av familjen Ek i rutan för sista gången. Jag hoppades på en fjärde säsong men med tanke på avslutet så känns det just nu väldigt avlägset att vi får se en fortsättning. Manusförfattarna har valt att fördjupa karaktärerna vi redan känner istället för att kasta in för många nya ansikten, så vi får snällt nöja oss med ett par islänningar som kommer in och rör om i Sonja/Barry/Rosales kokainpudrade gryta. Det går givetvis inte särskilt väl - allra minst för Sonja. 


Vad jag älskar:

Emil - Som en irriterande sten i skon är den välmenande polisen ständigt närvarande i tid och otid när både hans egna kollegor och skurkarna han jagar ramlar över det moraliska räcket ner i gyttjan. Han har för mycket empati för sitt eget bästa men jag kan inte låta bli att älska Shebly Niavaranis tolkning av hans rollfigur, som får några smått komiska Hollywood-moments när han hamnar i skottlinjen och kulorna viner. 

Barry - Tar man honom på allvar alla gånger? Nej. Gillar man honom ändå? Japp! Barry är nog den karaktär som får mest spelrum i säsong 3 och även om jag inte är förvånad så tycker jag fortfarande att han kunde utvecklats lite till. Jag gillar att han skiftar från snäll mysbjörn till iskall dödsmaskin och inte blir FÖR snäll. Framförallt i en riktigt obehaglig scen med polisen Mimmi, där han visar Sonja vad han är kapabel till. Även under Rosales ryska roulette i finalen gör han sin karaktär fullt ut och visar både galenskap och empati på samma gång. 

Klara - Jag har älskat Klara från första avsnitt i säsong 1 och hon blommar ut ännu mer i säsong 3. Från att ha varit standby som fru och mamma tar hon nu ett rejält kliv framåt och visar var skåpet skall stå. Jag hade velat se Klara istället för Sonja i sista scenen med Henrik Östling där hon hade fått visa vem som verkligen är den riktiga Gåsmamman. 


Vad jag saknar:

Tommy Körbergs sorti från serien lämnade ett tomrum. Även som rullstolsbunden och halvt döende var han en kraft att räkna med. Ivan Mathias Petersen som Sonjas bror Niclas var också en förlust. De tillförde trovärdighet och realism till säsong 1 och 2 som jag saknar i säsong 3. 


Vad jag ogillar:

Jag har extremt svårt för hur manusförfattarna styrt äldsta sonen Gustafs storyline. Jag tror inte ett dyft på hans relation med Juana - den känns bara helt fel och när han har sitt GI-Jane moment och rakar av sig håret sitter jag med skämskudden. När han dessutom blir inlåst i Juanas butik inte bara en utan två gånger blir det också fars av det hela. Han och Speedys allians som mynnar ut i en skottlossning på sjukhuset känns inte trovärdig någonstans. Jag förstår att Gustaf måste balla ur för att pusha Sonja till ruinens brant men det hade känts mer realistiskt om han var den enda i familjen som behöll  eller försökte behålla någon slags balans. 


Mumintrollet - Detta är egentligen inte under kategorin ogilla för jag har haft ett par underbara asgarv till stackars John (Tobias Zilliacus) och hans konstant skrämda/chockerade/upprörda ansiktsuttryck. Han blir nästan sprängd i luften, släpar runt på ett spädbarn när döda kroppar ska begravas i underjorden och rör inte en min men när Linus och Kasper varit ute och buskört med bilen  - då jäklar tar det hus i helvete. Scenen när han uppgivet sitter fastsurrad medan Kevin moppar golvet är bara för rolig. 

Lisette Paglers rollfigur Hanna hade ett syfte i säsong 2 där hon var riktigt oförutsägbar och creepy vilket skapade spänning och  intrig men i säsong 3 så känns hennes karaktär och storyline väldigt onödig. Den tillför ingenting bortsett från att hålla stackars John som konstant barnvakt och därför känns det som den kunde strukits och ersatts av något bättre. 


Gillar ni Gåsmamman bör ni inte missa nya serien "Alex" med Dragomir Mrsic, Rakel Wärmländer och Anja Lundqvist. Jag kommer definitivt att se den :)

© 2020 by Catarina Nordin