• Catarina Nordin

Kalifat - Netflix


När man, som jag, haft en enfärgad och stenhård point of view i debatten som rört IS, så är det ganska lustigt att redan 2 minuter in i avsnitt 1 av "Kalifat", sitta med en önskan att Pervin (Gizem Erdogan) skall klara sig levande hem. I första avsnittet jobbar man inte med någon smygande spänning, utan en offentlig handkapning på torget sätter ribban direkt, och det saktas inte ner på tempot under de resterande sju avsnitten. Jag älskar att manusduon Wilhelm Behrman och Niklas Rockström slänger oss rakt in i Raqqa, men blir samtidigt så nyfiken på Pervin och Husam's tidigare förhållning till religion, och vad som skett i Sverige för att de skall ta steget att resa ner. Pervin känns redan i första avsnittet klarsynt medveten om att situationen är ohållbar, men har hon alltid känt så? Relationen mellan Pervin och Husam blir bara mer intressant att följa ju längre in i serien vi kommer. När Pervin's psykologiska styrka växer, så följer vi Husam i resan att sakta brytas ner mentalt. Husam är en splittrad karaktär som visar sig vara dåligt rustad för att hantera uppgifterna han ställs inför, med de eskalerande kraven från falangledaren Omar, som fnyser besviket när bara 70 personer omkommer i ett attentat. Husam visar sig bli en av mina favoritkaraktärer, om inte min största favorit, just för att jag så gärna vill hata honom, men inte lyckas. Amed Bozan gör en helt ofattbart fängslande rolltolkning av den misslyckade IS-krigaren, och kemin mellan honom och Gizem Erdogan är ständigt närvarande.





Samtidigt som Pervin söker efter en väg ut, med hjälp av den bångstyriga och auktoritetsföraktande Säpo-agenten Fatima, så sitter två tonårsflickor i skolan och låter sig charmas av elevassistenten Ibbe. Att vara 15 år och känna sig hopplös och missförstådd, gör att man blir ett lätt byte för en radikal, fanatisk rekryterare, som skall visa sig vara en samvetslös psykopat, helt utan empati. Suleika's (Nora Rios) välmenande föräldrar tar upp kampen för sin dotter, utan att riktigt förstå hur snabbt hjulet snurrar, och lyckas helt missa att även yngsta dottern Lisha (Yussra El Abdouni) sugits in i Ibbe's skickligt nystade nät. Stackars Kerima (Amanda Sohrabi), vars familjesituation lämnar mycket att önska, har inte samma stöd, och blir därför det lättaste bytet av alla. Ibbe (Lancelot Ncube) är så obehaglig i sitt sätt att omsorgsfullt grooma sina fotsoldater, att jag finner mig själv psykiskt och fysiskt illamående i det sista avsnittet. Kerima's längtan efter att bli sedd, uppskattad och vara till lags blir det som inte bara dödar henne, utan flera andra människor. De sista minuterna i avsnitt 8 med Suleika och Kerimas dialog inne på toaletten är så starka att det är totalt omöjligt att inte få tårar i ögonen. Vad gör man som 15-årig tjej när man sitter med en detonerande bombväst på kroppen som inte går att ta av och inser att man blivit totalt jävla grundlurad? Man pratar med sin bästis om Melek i 8B och hur snygg han är, som en helt vanlig tjej.






© 2020 by Catarina Nordin